Ja är det nått som händer, då händer det på Bollnäs station. Det är händelsernas centrum. Händer det inte där så händer det inte överhuvudtaget. Är det inte högljudda och bråkande alkisar i stationshuset eller någon som tänder eld på Metros tidningslåda, så är det nått orginal som går och ropar "Krylbo, Krylbo nästa!"
Jag har länge stört mig på en liten surmulen gubbe som kliver av X-tåget från Ljusdal när jag ska kliva på för att åka till Gävle. Han knuffas och tacklar sig igenom folk som ska kliva på, fast det finns en öppning där han kan gå. Han tar alltid en väg genom folk istället. Imorse var det samma visa. Han klev av och började tacklas. Jag såg hur folk framför mig blev knuffade och precis när han skulle ge på mig med sin axel tröck jag dit honom med min axel så han ragla till. Han blev nog förvånad för han slängde sig runt mot mig och intog boxargarden, redo för fight! Det var svårt att hålla sig för skratt. Det var en löjlig syn. Den lille gubbafan tänkte slåss på Bollnäs station 06.44 8/1, 2008. Haha! Fast det är sorgligt egentligen, han måste ha ett enfaldigt och händelsefattigt liv.
Så här nära bråk har jag inte varit sen jag blev mordhotat av en rakad kille i Christiania (eller hur det nu stavas) för att ha kört in en minibuss på området. Detta hände 2004 tror jag, när jag var turnéledare åt Ned Oldham. Innan dess är nog det närmaste bråk jag har kommit, när en av Sveriges landslagsmålvakter i bandy hoppade upp på min rygg och lekte ryggsäck när jag skulle gå emellan när en fd. bollnäsback i bandy (nuvarande i Edsbyn) var störig och slogs med min kompis. Detta var nån gång i mitten eller slutet av nittiotalet tror jag.
Hur som helst är jag glad och upprymt, med en till upplevelse att berätta för barnbarnen. Lite vardagselakheter förgyller tillvaron!
