Ljudlöst

Jag är hemma idag. Någon har slagit en klubba i min skalle och dragit en rotborste i min hals. Jag kan inte sjunga, inte tänka, inte längre vara pigg och allert. Så som man ska va...

Jag tycker inte längre om ljud, det är störande, irriterande och deprimerande. När jag stoppar i mina hörlurar tvingas jag att stänga av musiken för att sedan sitta med hörlurarna kvar i öronen som en dämpning mot omgivningen. Jag har inte tidigare tänkt på jobbiga ljud så som tågdunk, köksfläkt, motorljud, krogsurr, hejarklack, barnskrik, datorsurr osv. Jag vill bara stänga in mig i tystnaden ibland. Just nu är det byggarbetsplats på jobbet och det går inte vara där, kan inte få någon ro. På bandyn senast var jag nästan på väg hem för ljuden blev för jobbiga... Det kallas visst LJUDÖVERKÄNNSLIGHET. Dax att skaffa hörselproppar tror jag visst.

Igår pratade jag med en tjej från kulturutskottet, det händer alla fall grejer i kulturpolitiken. Än är inte det sista ordet sagt tror jag för motståndet finns där.